söndag 27 november 2011

Helg med blandade känslor...

 Min allrakäraste syster som inte finns med mig i livet längre har/hade två barn. Den här helgen har de båda döpt sina små barn Frida (och Tommy) som har tre små killar och fick en liten dotter i somras samt Christian och Sara) som efter tuffa graviditeter och ovisshet äntligen fick en liten son.
I lördags döptes Li i Trekantens kyrka och idag döptes Zack i Torslunda kyrka. Man ska ju känna glädje på dop och visst gjorde jag det....två små ljuvliga nya och välkomna liv, men också stor sorg och tårar över min syster som inte fick uppleva detta. Så orättvist...
Tänder ett ljus för dig Carin...


Jag hade knåpat ihop kort till de små...min mamma ville ge ett med möjlighet att lägga i pengar

Li  fick ett rosa...



Zacks blev inte rosa:)


På mina kort valde jag hÄnglars underbara firgurer och en vikning med en ficka där jag kunde lägga i en tag och skriva en liten hälsning.

Åter till julkortstillverkningen....
Ha en fin vecka!!

15 kommentarer:

  1. Eva , korten är helt underbara , duktiga du................

    På Lördag är det dags igen då skall vi ha kul med våra papper och stämplar

    Kram på dig

    //anneli

    SvaraRadera
  2. Dina kort är supervackra. Och med din berättelse ligger det mycket kärlek bakom dem. Gulliga namn de små fick. Trist när ens nära rycks bort för tidigt. Kram Eva

    SvaraRadera
  3. Dina kort är sååå fina!!
    Kram till dig

    SvaraRadera
  4. Oh, vilka fina kort!
    Och jag känner med dig. I dessa tider saknar jag min bästa kompis som inte finns hos oss längre, det har varit ett långt år.
    Det betyder så mycket denna hobby, eller hur?
    Massa kramar från mig, // Linda

    SvaraRadera
  5. Måste vara otroligt tungt att mista sin syster alldeles för tidigt och när det är högtider och när ngt speciellt händer är det ännu jobbigare. Beklagar sorgen. Jättefina kort, såå vackra. Kramar Katarina

    SvaraRadera
  6. Tänkvärda ord, livet är absolut inte rättvist. Korten är urgulliga och färgvalet kommer vi nog aldrig ifrån =). Fast rosa är ju en farlig färg!

    SvaraRadera
  7. Det känns orättvist i bland när nära och kära lämnar oss för tidigt, men du finns och kan berätta om din syster för de små...då kan ni minnas de fina och glada stunderna tillsammans.

    Helt ljuvliga kort, dina tittfönster är så underbart fina!
    Ha en fin vecka!
    Kramar Ann-Charlotte

    SvaraRadera
  8. Men åhhh Eva vad jag känner för dig...det är ju tur att du finns och kan berätta alla härliga minnen som du och din syster haft...
    ALLA dina kort är så otroligt fina och välgjorda!!! Ha en fin dag!!!
    Kramizar Susanne

    SvaraRadera
  9. Vilka fantatiskt vackra kort du har gjort. Ja du, livet är tungt och orättvist ibland. Tungt att mista sina kära för tidigt. Vid sådana här tillfällen förstår jag det bli extra tungt. Tur att du finns för barnen och kan berätta lite minnen osv. Ha en bra vecka. Stor kram Lena

    SvaraRadera
  10. Ja det är verkligen tråkigt men tur att dessa små knoddar och de som finns kvar hos dig, kan ge glädje!
    Du är så fin Eva!

    SvaraRadera
  11. Sorg och glädje i en salig blandning... de stora kontrasterna i att vara en levande och kännande människa...

    Korten är underbara, som allt annat du gör. Tack så jättemycket för ditt svar på mina frågor om "fönstren". Det ska bli kul att prova så småningom.

    Kramar, Outi

    SvaraRadera
  12. Vilka underbara vackra kort du har gjort. Livet är tungt och orättvist ibland. Tungt att mista sina kära för tidigt.Beklagar sorgen..

    Vi ses på lördag det ska bli roligt.

    Kraaaam Anneli

    SvaraRadera
  13. Helt underbara kort du har gjort.
    Är så glad för din skull att du får följa den lilla familjen på nära håll.
    Lovar att din syster sitter på ett moln och ler när hon ser er allihop.
    Jag skickar dig en jätte stor kram.
    Syns på lördag.
    Louise

    SvaraRadera
  14. Kul att du gillade väskorna. Smärtar mig att läsa om din syster.

    Stor varm kram
    Tesa

    SvaraRadera
  15. jag har inte varit på din blogg och sett dehär. det är inte utan en tår i ögat. dopen var så fina, och på Zacks dop, när man satt som "åskådare" kändes de allt lite extra. Orättvist att hon inte fick vara med, att hon inte han få njuta av mina barn, och få vila ögonen på Li för en stund. Men jag lever med min vetskap att hon delar allt med oss, på ett moln, som en liten följande fågel, överallt. Att hon fattas dig förstår jag, din syster och bästa vän. sedan dagen hon rycktes ifrån oss har du trots allt delat all glädje med oss och visar så ofta din omtanke. din syster kunde inte haft en finare syster, och jag tror inte bara det är jag som uppskattar din otroliga omtanke!

    stor kram från frida

    SvaraRadera